Nedräkning

Imorgon ska grävaren börja sitt jobb. Vi kommer inte att känna igen oss nästa gång vi kommer upp kan jag tänka. Samtidigt att föreställa sig den stora skopan gräva, slita och dra upp jord och stenar som legat däri i årtusenden - herr grävmaskinist, var försiktig och snäll med vår mark. Vi vill gärna hitta de sötaste små vitsippor och de vackraste liljekonvaljer jag någonsin sett i framtiden.

I tanken är det svårt att föreställa sig hur husen kommer att ligga trots att vi märkt upp med pinnar och annat - "för att få ett hum". Att leka med känslan om hur det känns sen när hus och förråd står där de sen ska stå i minst hundra år (hoppas jag) är ofattbart!

Tur som tokar har vi att en fantastiskt snäll "hustomte" bor nästgårds. Han fixar och donar med stenar och annat så inte vår finafina lilla bro går sönder under all tyngd som den kommer utsättas för under denna period - gränslöst tack!!

Stora huset är på 70 + sovloft 15 kvm. 70 kvm som här hemma men då har vi källare, också 70, istället för loft. Med oss 4 på den här ytan känns ibland trångt men jag gissar att loftet kommer göra mycket för att få in rymd och ljus. Gäststugan är på 30 kvm, supergulligt och alldeles underbart planerad. Ett fantastiskt fönster med utsikt mot vattnet - vem som helst i släkten kommer döda för att få sitta där med morgonkaffet...

"Själv sätter jag mej på altanen, solen håller sakta på att värma upp marken och daggen är snart alldeles försvunnen. Vattnet ligger spegelblank och tiden står still..."

Det var en skön liten minitripp i tanken.

Imorgon väntar måndag, en måndag som i andra veckor och år inte varit så spännande och pirrig, utan i morgon är det "grävarmåndag!". Lycko hr L som antagligen ställer in autopiloten på riksväg 70 fredag alt. lördag för att komma upp och tömma förrådet som ska flyttas och får se allt som gjorts, attans vad det ska vara orättvist ibland... Kör försiktigt!

Nu släpper jag åter in min föreställning om mina kommande mornar på altanen - nattinatti!